Industrialiseringen påbörjar en ny era i Stockholm stads historia

En av Stockholms mest expansiva perioder skedde under industrialiseringen på 1860- och 1870-talet. Arbetstillfällen skapas och svält och fattigdom minskar. En ny stadsplan tas fram efter att man mellan år 1810 och 1870 nästan fördubblat sin befolkning. Bara mellan år 1850 och 1890 ökade Stockholms befolkning från 93 000 till 246 000 invånare. Med den nya stadsplanen skulle Stockholm bli en storstad. Klaragasverket, som stod klart år 1853, levererade gas till stadens gatubelysning och några år efter invigdes Stockholms första vattenverk. 1892 började även Stockholms första elektricitetsverk att leverera 110 volt likström och kollektivtrafiken startade med spårvagnar och bussar. Även järnvägens tillkomst spelade en stor roll för utvecklingen av Stockholm stad.

Den industriella revolutionen

Med industrialismen kom ångmaskiner och ekonomisk utveckling. Tack vare ångmaskiner kunder en rad ångdrivna industrier anläggas, bland annat öppnades ett ångbryggeri, ett sockerbruk och ett ångbageri. Ångmaskinerna spelade också stor roll på havet, i form av ångbåtar som förde varor till och från Stockholm. Livsmedelshanteringen i Stockholm var dock under all kritik. Man slaktade djur mitt på stadens torg och råvaror kom i kontakt med smutsiga redskap och de som hanterade köttet var långt ifrån rena. Det förekom även omfattande fusk inom torghandeln. Mjölken drygades ut med vatten, smöret drygades ut med ister och kaffet drygades ut med ekollon. Sand kunde även blandas i pudersockret, småsten i kaffebönorna och en månad gamla ryska ägg kunde säljas som färska ägg från Mälardalen. Runt omkring alla råvaror vimlade det av insekter och råttor och på marken blandandes slaktrester med spillning från hästarna. I slutet på 1860-talet infördes ordningsföreskrifter för torghandeln och man reglerade vad som fick säljas där samtidigt som saluhallar började att öppnas där man slapp den värsta smutsen.

Stockholm på 1900-talet

Det nya seklet inleddes med politisk turbulens då arbetarna protesterade med de dåliga arbets- och levnadsförhållandena de var tvungna att utstå. Strejker och upplopp skedde då och då i 10 års tid. Då Stockholm blev allt större expanderade staden utanför stadstullarna och år 1910 hade Stockholm 340 00 invånare och år 1920 cirka 420 000 invånare.  Befolkningsökningen var mycket hög, vilket självklart påverkade staden och hur den såg ut. Bostäder byggdes i rask takt men det första världskriget satte käppar i hjulet då nästan inga bostäder alls byggdes under kriget. Trångboddheten blev stor och utbredd och 2 500 nödbostäder byggdes. Efter krigets slut producerades många nya, billiga hus, som skapade nya bostadsområden. Stockholms stadshus började också byggas och stod klart år 1923. På 1930-talet byggs parker och lekplatser för barn och dagens förorter börjar växa fram då man bygger många hyresbostäder för att minska trångboddheten. Välfärdssystemen byggs ut och Södersjukhuset, Karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus tas i bruk. På fem år ökar bilismen i Stockholm med 100 procent till 17 800 bilar och stadsplanerare tvingas anpassa staden till bilen. Det tillkommer fler spårvagnar, bussar, tunnelbanor, vägar och parkeringsplatser och även en sluss som anpassas till biltrafiken byggs. På 1960- och 1970-talet byggs Hötorget och Sergels torg där den gamla stadsdelen Klara låg. Stockholm stad köper mark och bygger nytt ibland annat Skärholmen, Tensta, Rinkeby och Husby. Samtidigt ökar invandringen till Stockholm och många av dessa får en bostad i förorterna. Stockholm börjar likna det Stockholm vi känner till idag.